Back to square 1!
Det är konstigt hur en känsla kan ersättas med en annan. För några dagar sedan var jag mest arg och förvirrad. Det har ganska mycket gått över nu. Nu känner jag mig mest ledsen och ensam. Som jag förstår kommer även detta att gå över och bytas ut mot något nytt, men tills dess måste det här få ta sin tid.
Jag har funderat ganska mycket på det ni skriver om att han inte är värd mig om han agerar på det här sättet och att det förmodligen var lika bra det som hände. På ett teoretiskt plan är jag med er till 100%. Ingen tvekan. Jag förstår mycket väl att detta stämmer och jag skulle nog vara den första att säga det till någon annan om detta hände dem. Just nu har jag dock det problemet att tillta mig det här fysiskt (så att säga). Det är faktiskt lättare sagt än gjort. Tyvärr! Men jag har en strategi: gräva ner mig i skolan. Nej, såklart inte bokstavligt talat utan i mitt skolarbete, i alla uppgitfer och ämnen. Hittills har det tycks funka ganska bra då den här veckan är fullständigt katastrofal när det kommer till att ha mycket att göra. Jag har dock lyckats beta av några saker som alla/allt har gått över förväntan. Det är skönt att känna att man får utdelning för allt slit och den tiden och energin man lägger ner. Det är skönt att jag ändå har lyckats hålla mitt "privatliv" utanför skolan och inte låta de påverka varandra. Inte än i alla fall.
Som jag nämnde tidigare så känner jag mig mest ledsen och ensam. Jag är fullt medveten om att jag inte är ensam. Jag vet det, men det är en känsla. Och visst blir den annu mer påtagilig när vissa delar av ens liv faller ihop och familjen av stöttepelare befinner sig på andra sidan världen. Om det dock är något jag har lärt mig under mitt korta (intensiva) liv så är det dessa tillfällen som bygger en människa. Hur man reser sig när man fallit, vad man faktiskt lär sig av sina upplevelser (bra eller dåliga) och hur man låter andra människor påverka hur man ser på sig själv. Jag är det viktigaste jag har och utan mig funkar det inte. Därför har jag nu bestämmt mig för att göra det jag vill, ta hand om mig själv och se till att jag mår bra. Jag måste ha en stabil grund för att kunna bygga vidare med erfarenheter i livet. Och jag tror vi alla vet att jag kommer ha många fler såna.
Jag vill bara säga tack igen för att ni ständigt stöttar mig och tror på mig, även och speciellt när jag själv inte gör det. Som många har nämnt så kommer killar och killar går, men jag vill nog ändå inte ha att göra med dem som inte är värda mig, min tid och min energi. Jag har inte kommit över det som har hänt, det kommer att ta tid vill jag lova, men jag känner att jag har ett liv som är mitt. Ett lyckat studieliv och en personlighet som är den jag är. Det är alltid något och det tänker jag somna med ikväll.
Tro, hopp & kärlek!
Hjärtesorg och tankar!
Jag har tänkt en del på vad mumin skrev i en kommentar om att rannsaka sig själv och alla vem, varför och vad i varje förhållande och situation. Jag har funderat på om och hur jag skulle kunna göra det nu eftersom jag ändå tycker att det är en bra idé. Grejen är dock att det inte är riktigt lika lätt just den här gången. Det var inte så att vi bröt upp på grund av för mycket bråk eller otrohet, men jag ska faktiskt berätta vad som hände (så kan ni ju hjälpa mig att förstå det jag inte förstår, ni ser det ju med andra ögon.)
För 2 veckor sedan träffades vi och åt middag. Då var det första gången på lite över en vecka vi sågs. Jag hade haft mycket att göra i skolan och A hade haft stressigt med jobbet, sa vi hade helt enkelt inte fått ihop det. Allt kändes bra när vi väl sågs, om än lite stelt men det var inget jag alls la någon större vikt vid. Dagen efter skulle vi också ses men han kom aldrig utan lämnade mig att vänta länge i onödan. Fick inte tag på honom förrän flera timmar senare och fick då förklaringen "nej jag har inga missade samtal pa telefonen" som ursäkt. Det var sista gågnen jag pratade med honom, bokstavligt talat. Sedan dess har vi inte pratat. Det är som om han har försvunnit från jordens yta, slutat att existera. Jag försökte i flera dagar att få tag på honom och ringde alla nummer jag har och skickade flera sms, allt utan ett enda svar. Detta var 2 veckor sen och fortfarande inget. Jag har inget annat val än att anta att det är slut, att han inte vill träffa mig ellre vara med mig något mer.
Det som gör så ont dock är ju först och främst att vara kär i någon som inte tycker om en tillbaka. Olycklig kärlek tror jag att de kallar det. Men det som gör ännu ondare är att han inte har respekten för mig att berätta hur han känner, berätta att han inte vill träffa mig något mer, utan lämnar mig i en olidlig ovisshet. Fegt, omoget och elakt. Jag förstår bara inte vad som har hänt (om något har hänt), jag vet inte om jag har gjort något fel eller vad jajg har gjort. Varför kan han inte bara se hur bra jag är och inse vad det är han ger upp? Kan inte han se att det är han som förlorar på det här? Eller så är jag inte så bra och det är jag som förlorar. har kanske aldrig varit tillräckligt bra för honom. Det känns i alla fall så nu. Och jag har ju ingen aning om vad han känner eller tänker. Ingen som helst aning.
Jag vet att livet går vidare och att det finns fler fiskar i havet. Jag vet allt sånt och försöker tänka positivt. Det är han som förlorar något/någon bra och det är han som kommer att ångra det. Jag försöker verkligen att se det så och försöker att inte tänka på det. Grejen är den att jag helt enkelt inte kan sluta tänka på det just nu. Jag kunde väl åtminstonne fått något av ett avslut. Heller få ett enkelt "jag vill inte vara tillsammas med dig längre" än denna ovisshet och tystnad som jag har nu. Eller jag vet inte. Är detta bättre? Slippa få det i ansiktet... just nu vet jag faktiskt inte...
Att inte höra från honom i början gjorde mig ganska orolig. Något kunde ju ha hänt, men sen får jag reda på att han har skrivit och tagit kontakt med min roommte P. Några helt "vanliga" mail på facebook om allt och inget. Varöfr gör han så? Åter igen förstår jag ingenting. Känner mig både dum och ledsen. Vad är det jag missar i ekvationen? Vilken puzzelbit är det som saknas?
Here is Gone!
But it's all then it's nothing to me
yah
I got my defenses
When it comes to your intentions to me
yah
And we wake up in the breakdown
In the things we never thought we could be
yah
I'm not the one who broke you
I'm not the one you should fear
We've got to move you darling
I thought I lost you somewhere
But you were never really ever there at all
And I want to get free
Talk to me
I can fear you falling
And I won't tempt to be
All you need
Somehow here is gone
I am no solution
To this sound of dispollution in me
yah
And I was not the answer so forget you if ever thought it was me
yah
I'm not the one who broke you
I'm not the one you should fear
We've got to move you darling
I thought I lost you somewhere
But you were never really ever there at all
And I want to get free
Talk to me
I can fear you falling
And I won't tempt to be
All you need
Somehow here is gone
And I don't need a fall out
Of all the past that's here between us
And I'm not holding on
And all your lies weren't enough to keep me here
And I want to get free
Talk to me
I can fear you falling
And I won't tempt to be
All you need
Somehow here is gone
And I want to get free
Talk to me
I can fear you falling
I know it's out there
I know it's out there
I can fear you falling
I know it's out there
I know it's out there
Somehow here is gone
I know it's out there
I know it's out there
Somehow here is gone
"Here is Gone" by Oasis. Sa har mar jag nu. Lika illa, lika ledsen, lika klar som sangen! Nothing more, nothing less!
Turning water into wine!
Idag har varit en känslofylld dag. Många tårar, blandat med arga tankar, blandat med suckar av trötthet och en dos av vänskap. Igår var det fest. Inflyttningsfest för att vara exakt. Har ett par vänner som precis har flyttat till Times Square området och ville visa oss deras enkla boning. Inte för att den alls var enkel. Tvärt om, väldigt stor, luftig och jätte fin. Skulle dock inte vilja bo så nära Times Square men är väldig glad för deras skull. De hade lyckats få dit alla. Många gamla vänner jag inte sett på ett tag så jag hade ne väldigt trvlig kväll (lite för trevlig om man ska se till dagen efter tillståndet). Blev inte så jätte sent men det blev desto vingligare. Och det är något jag armt får betala för idag.
Har haft den värsta baksmällan på länge och har tyckt riktigt synd om mig själv. Mitt i lidandet kom alla känslor fram och slättes ut, lagom tills dess att mamma ringde. När man får en sådan stark våg av känslor fick jag även en stark våg av hemlängtan. Jag vill att det ska bli jul, jag vill att det ska bli imorgon, jag vill att det ska bli bra. Som vi/ni alla konstaterade i det förra inlägget så kan man inte alltid vara på topp, speciellt inte i allt man gör eller varje dag. Och idag har varit en botten skrap dag.
Då är det tur att man har vänner. När jag låg och led som värst ringde min kära roommate P och berättade att det var en marknad på avenyn utanför oss och att han tyckte att jag skulle komma ut. Jag hade inte ens hört att han hade gått ut. Han sa lite snällt att jag skulle klä på mig, palla mig ner för trapporna och möta upp honom så skulle ha bjuda på en kaffe. Eftersom magen förmodligen inte skulle ha klarat något så starkt nöjde jag mig med en mineral vatten av favvo märket San Pellegrino. Jag märkte på P att han visste att jag var ledsen och hade en dålig dag och jag uppskattar verkligen att han tog tag i mig, fick mig ut en sväng och sen tog mig till affären och köpte chips. Kändes stöttande på något sätt.
Nu sitter jag alltså här uppkrupen i soffan med filten, chipsen, datorn och boken. Svårt att få sig själv att plugga när man har en god bok som lockar. Men som jag brukar säga: gör inte idag det du kan skjuta upp till imorgon. Och det är precis vad jag tänker göra. Känner att jag måste börja bli snällare mot mig själv och idag betyder det ytterligare en näve chips!
Kram och kärlek!
Bring it all home to me!
Jag vill också vara bra på att blogga. Jag har ingen fantasi längre, jag har inget vettigt att säga och det jag skriver blir bara blaj. Så känns det just nu och jag kommer lixom inte ur det. Känner mig fast i ett spår och kommer inte loss. Jag vill gå en väg men styrs av en osynlig hand åt ett annat håll.
Jag vill inspirera, uppmuntar och komma med käcka kommentarer. Just nu vet jag att jag var ett himla bra tag sedan den här bloggen så sina bästa dagar. Jag hinner bara inte med. Jag finner inte ro att göra det bra. Det blir inte bra och det är frustrerande. Omjag bara kunde lätta på spärren och få något att ske. Gärna idag. Gärna nu!
Taking care of business!
Hade min första dag på vårat Academic Support Center idag. Min allra första dag som officiell tutor. Huh? Inte illa va? Och det kändes faktiskt bra. Var riktigt nervös innan och kände att jag med största säkerhet skulle få en black out eller drabbas av akut minnesförlust. Men jag lyckades faktiskt att undivka både blackouter och minnesförluster och tror att jag gjorde ett godkännt jobb. Det kändes i alla fall bra, och jag känner mig relativt redo inför imorgon och kommande kniviga situationer.
Macroeconomics provet gick förövrigt också ganska bra. Har ju inte fått tillbaka det ännu men jag går såklart på känslan. Gjorde mitt bästa och det är allt jag kan göra. Det brukar lixom vara så jag tänker om saker. Så länge du gör det du kan så kan du ju inte göra mer. Logiskt, enkelt och korrekt!
Lite word of wisdom så här på kvällskvisten. A har precis åkt hem, P är ute och super och själv sitter jag uppkrupen i sängen och längtar efter att få läsa min bok. Känner dock att ögonlocken redan är tunga och att jag inte kommer att hinna många sidor innan jag somnar.
Annars har veckan varit ganska stressig, och prognosen ser ut att hålla i sig. Men det är bara att bita i det sura äpplet, organisera, strukturerar och sen agera. Nothing more, nothing less. Och med det säger jag god natt och sänder er kärlek!
Macro is the shit!
Sitter i bibblan (mot min vilja ska tillaggas) och pluggar Macroeconomics.
Intressant? Jo vars. All typ av ekonomi ar ju valdigt aktullet om inte annat
Lar jag mig nagot? Massor, hela tiden!
Motiverad? Inte mycket. Det borjar sina i det facket nu, men jag forsoker hanga pa!
Slutsats: Ibland maste man gora saker som man kanske inte vill men som ar nodvandiga.
Slutord: Jag vet att ni redan vet det har och att det inte direkt ar ngotn ny upptakt eller foretelse. Men det ar ju anda inte sa att jag siktar pa ett Nobelpris i smarthet. Det far komma imorgon!
Dagen i lista:
*Trana
*Plugga Macro
*Dagdromma
*Kortat ner mail-listan for maste mail
*Dricka kaffe
*Dricka teJa, ni ser. An finns det saker att avklara och klockan ar inte ens halv 6. Nog for att jag har en kvallsklass men det ser ljust ut!
Sliten som en uggla!
Nje, om jag skulle ta och äta lite kanske. Bakis känslorna håller precis på att rinna ur kroppen och jag känner hunger känlsorna sakta komma fram. Men vad är jag sugen på? Pastasås kanske, eller en ballerina kaka, eller varför inte ett äpple. Listan kan göras lång och valmöjligheterna är oändliga. Ständigt alla dessa val i livet!
Dumma idéer!
Gårkvällen spenderades med alla tjejorna. Jättekul att alla kunde samlas och umgås då detta tyvärr har blivit en allt för sällan förekommande hädelse. Vi tjejor som går i skolan har alla olika scheman med dagklasser hit, kvällsklasser dit, extra barnvaktsjobb åt höger och pluggning åt vänster, medan tjejorna med jobb jobbar hela tiden, nästan bokstavligt tala. Så chanserna för oss alla att komma ihop och få tid för varandra är något jag värderar högt, och igår lyckades vi ganska bra.
Började med att vara sena till en middag på 'Fig and Olive' nere i Meatpacking District. Trevligt ställe i bra location, men that was about it. Maten var inte alls bra och servicen var ännu värre. Som tur är så känner vi ägaren så vi betalade bara halva notan och lyckades ändå gå därifrån med ett leende på våra läppar. Vidare gick till till 'Kiss&Fly' för lite klubbing, Där är det alltid så mycket folk och väldigt bra musik, men hälften av oss tröttnade och gick till 'Spotted Pig' och avslutade sedan kvällen på Employees Only'. Trevlig kväll som resulterade i en väldigt sen hemkomst.
Bortåt 5 var klockan när jag väl ramlade i säng. Fick höra av P imorse att jag inte varit så tyst som jag trott, men han bara skrattade åt mig. När man blir en aning berusad så kan man få för sig de mest dumma sakerna och det var precis vad jag gjorde imorse. Vakande upp vid 9 (hade då alltså bara sovit i 4 h), fick se att solen sken, satte mig rakt upp i sängen och bestämmde mig för att gå ut på en prommenad. En prommenad på morgonen efter för lite sömn, med massa alkohol kvar i kroppen och ett trött, tungt huvud på en trött, tung kropp!!! Fråga mig inte hur jag tänkte då? Närjag väl kom hem mådde jag så dåligt och deckade välförtjänt i soffan. Jag säger då det, ibland är man inte MVG smart, det säger jag bara.
Ville bara berätta att jag fick kändisspana mer än vanligt igår kväll. På 'Spotted Pig' är det många som vill hänga och vi såg U2, REM och Bill Clinton. Inte illa va? Fick även tjuvlyssna på U2s nya låt från en framtida platta de jobbar med. Avis?
Outfits!
Här kommer lite efterlängtade, för länge sedan utlovade bilder på mina nya skor och dem till olika höst outfits:
Enjoy the weekend, det ska jag för in har precis börjat. Och inte nog med det, vi har ledigt på måndag eftersom det är Columbus Day, en national holliday (röd dag). Hur ser era helg planer ut? Själv kommer jag mest att plugga.
Mina svarta Minnetonkas.
Härlig höst outfit med nya skorna från Minnetonkas, långt linne från H&M, lång kofta från Vitoria's Secret, strumpbyxor från American Apparel, jacka från Zara i Singapore och gammal halsduk från mamma.
Outfit #2 med samma skor, samma strumpbyxor och med klänning från James Perse.
Ser ni förresten att jag har färgat håret, nu är det änu lite ljusare (= blondare)
Varmt hjärta!
När jag var inne på sidan såg jag också några album på familjen Pålsson och gissa om jag blev glad. Jag vill säga att jag flög i taket när jag klickade fram bilderna av barnen. Precis vad jag behövde och ville se. Det är jättekul att se relativt nya bilder eftersom jag inte sett dem på så länge, och det är kul att se hur de växer. Nu saknas bara bilder på Julia och sen är det fulländat :)
Titta bara på dessa troll:
Söta Elias
Fina Thea
Är de inte underbara? Jag tackar och bockar ömt för dessa härliga bilder som förgyllde min dag. Ni kan själv spana in fler Pålsson bilder och Arne Art på: http://galleri.jipmusic.com
Där har även Jerry en blogg. Jippi, fler bloggare! Kul!
Men det största som har hänt idag är, utan tvekan, att kusin L har bokat sin resa hit till NYC! Den 5e november smäller det och gissa om jag är exalterad. Det ska bli så jäkla kul att ha henne här. Jag lovar att återkomma med updateringar på våra planeringar och våra nerver ju närmare det kommer :)
Kram på er alla!
Värdomästare!
Jag vet, jag vet.... värdelös är vad jag har varit den sista tiden... men snälla håll ut. Imorgon har jag mer tid till mitt förfogande och då ska här bloggas som sjutton. Är även liten sugen på att kommentera El Professores senaste familje-inlägg. men imorgon som sagt. Jag hinner lixom inte med allt som ska göras och fixas. Jag gör mitt bästa och önskar just nu att dygnen kunder vara lite längre och att veckodagarna kunde vara lite fler, men man kan ju inte alltid få som man vill så jag får helt enkelt hålla mig till tiden jag har. Och eftersom jag kommer att ha mer tid imorgon så återkommer jag till allt och alla då.
Till dess.....
P.S pratade med allas våran Mumin idag och hon mår bra. Jobbar (lite för mycket om ni frågar mig), mår bra och hälsar så gott till alla!
Ryggskott eller skott i ryggen?
Klädsel: Mjukisbyxor, t-shirt, As munkjacka och fleecefilt
På magen: min laptop spelandes gamla avsnitt av O.C (har man ingen tv så får man vara kreativ)
På sängbordet: En kopp te, ett halvt äpple, marabouchoklad och cola light.
Varför: Ryggproblem som heter duga. Efter att ha varit på gymmet några timmar imorse så har jag så fruktansvärt ont i ryggen. Jag har stora problem att röra mig och det gör fruktansvärt ont. Känns som en nerv har kommit i kläm, så fast i sängen är vad jag är. Nu vet ju alla som känner mig att min rygg är långt ifrån felfri och jag brukar ibland ha lite problem med den men inte så här. Usch och fy för att ha ont, men blir så isolerad och orörlig. Känns segt eftersom jag tänkte gå till gymmet imorgon bitti innan skolan, men de planerna får nog läggas på is. Eller?
Nu: Ska försöka palla mig upp till köket och laga lite mat, har inte ätit på hela dagen och börjar känna kurret sprida sig genom mina träningsvärksmuskler. Om jag orkar så ska jag försöka ladda upp bilder på min fina höstoutfit från gårdagen med tillhörnade nya Minnetonkas skor.
Senare: Vila, vila, vila. Enligt doktorns (läs mamma) order så ska jag bara ta det jätte lugnt och bara vila mig, så ni vet var ni förmodligen hittar mig för resten av kvällen.
Tungt huvud!
Det var ett tag sen jag var ute och tog i rejält, men igår kväll körde vi tjejor på bra. Tyvärr så får man ju betala för det idag, men som ett litet knep har jag mina ikeaköpta ballerina kakor och mjölk. Funkar hur bra som helst. Och inget går upp mot en helkväll med vännerna när man känner sig lite nere. Skönt att vara tillbaka på banan!
Vet inte men jag tror att jag har glömt att berätta för er att jag har fått ett jobb. På skolan, som tutor. Det är som en hjälplärare för andra elever på vårat Academic Support Center. Jag kommer att undervisa och hjälpa andra elever på skolan som känner att de vill ha hjälp med läxor, att förstå en kurs, hur man tar notes på en lektion, eller som bara vill ha lite stöd vid pluggning. Med detta stora ansvar (som jag såklart känner mig jätte stolt och glad över att ha fått) så kommer vissa fördelar:
* Jag får såklart betalt (bra för oss fattiga studenter)
* För att kunna få betalt så måste ma ha ett Social Security number, som jag även ska få. Detta är också väldigt bra att ha, speciellt i framtiden.
* Att vara anställd av skolan och hjälpa andra uppnå akademiska framsteg ser hur bra ut som helst p mitt CV och kommer bara att verka till min fördel mid framtida jobbsök.
Jag kommer förmodligne att ha ämnen som Managerial Accouting, Business, Marketing och några datakurser. Vårat ASC är gratis för alla elever så vem som helst kan gå dit när som helst. Det är verkligen en jättebra grej av skolan att ha och erbjuda eftersm alla kanske inte har det så lätt, och jag hjälper gärna till. Jag hoppas att det här kommer att passa mig och att någon lär sig något.
Med ett huvud tyngre än bly steg jag upp halv 8 imorse för att bege mig till det här jäkla Social Security kontoret för att fixa iordning allt. Tror ni inte att jag fick sitta och vänta i 1½ timme på min tur. Som tur vaar hade jag min bok med mig, men satt och skakade lite lätt gjorde jag nog allt. Inte lätt att palla sig upp, fortfarande lite halvfull kan jag tänka mig, med endast 4 timmars sömn i ryggen. Men allt fixade sig och i nästa vecka sätter jobbet igång! Kul va?
Jaha, nehe, om jag anda skulle ta och...
...ta tag i mitt liv och gora nagot vettigt kanske (vad det nu skulle kunna vara?)
Finner inte alls nagot vettigt att skriva om och far lite bloggangest nar jag ser hur mycket bade kusin L och farbror G skirver pa sina bloggar. Varfor har inte jag den tiden att lagga ner? Fan, jag hinner inte mycket nu for tiden. Skolan har dagigt igang med rivstart och mitt schema ar reda spackat. Hinner knapt traffa A heller. Det ar 'ata-skola-ata-sova' varning pa mig just nu. Men det som det mesta gar val over!?
Nej men om jag kanske skulle ta och ga och ata lite da... vad tror ni om den iden?
Shoemisstake...
Okej så en kul grej hände igår när vi skulle gå till skolan för att ha våra kvällsklasser. Jag och Patrik bestämmde oss för att gå lite tidigare till skolan för att komma i tid och hinna fixa iordning allt för respektive lektion. Vi byter om från mjukiskläder, grabbar våra nycklar och beger oss mot skolan. Ett och ett halvt kvarter från våran lägenhet inser jag att jag fortfarande har mina tofflor på mig. Då har jag alltså gått i mina tofflor ett och ett halvt kvarter från där vi bor. Nog för att jag sällan brukar tycka att saker och ting är pinsamma men i denna stund rosade det till på kinderna.
Jag: Nej men stanna, Jag har ju f*n tofflorna på mig fortfarande. Jag måste springa hem och byta.
P: Haha, nej strunta i det. Nu kan du ju lika gärna gå hela vägen till skolan. Haha
Jag: Nej verkligen inte. Hade vi varit halvvägs så kanske... men jag springer fort som vinden, vänta här.
P: kan inte andas för att han skrattar så mycket.
Jag (tillbaka med riktiga skor): fan va pinsamt och FULT!!!
P: Ja, jo det kanske inte vr det snyggaste, men du om någon skulle ju kunna sport en ny stil.
Vad tror ni om den stilen?
Det här är ännu en ovanlig stil som många ännu inte har hakat på; axelväska i trä:
Vad tycker ni om den?
