Back to square 1!
Det är konstigt hur en känsla kan ersättas med en annan. För några dagar sedan var jag mest arg och förvirrad. Det har ganska mycket gått över nu. Nu känner jag mig mest ledsen och ensam. Som jag förstår kommer även detta att gå över och bytas ut mot något nytt, men tills dess måste det här få ta sin tid.
Jag har funderat ganska mycket på det ni skriver om att han inte är värd mig om han agerar på det här sättet och att det förmodligen var lika bra det som hände. På ett teoretiskt plan är jag med er till 100%. Ingen tvekan. Jag förstår mycket väl att detta stämmer och jag skulle nog vara den första att säga det till någon annan om detta hände dem. Just nu har jag dock det problemet att tillta mig det här fysiskt (så att säga). Det är faktiskt lättare sagt än gjort. Tyvärr! Men jag har en strategi: gräva ner mig i skolan. Nej, såklart inte bokstavligt talat utan i mitt skolarbete, i alla uppgitfer och ämnen. Hittills har det tycks funka ganska bra då den här veckan är fullständigt katastrofal när det kommer till att ha mycket att göra. Jag har dock lyckats beta av några saker som alla/allt har gått över förväntan. Det är skönt att känna att man får utdelning för allt slit och den tiden och energin man lägger ner. Det är skönt att jag ändå har lyckats hålla mitt "privatliv" utanför skolan och inte låta de påverka varandra. Inte än i alla fall.
Som jag nämnde tidigare så känner jag mig mest ledsen och ensam. Jag är fullt medveten om att jag inte är ensam. Jag vet det, men det är en känsla. Och visst blir den annu mer påtagilig när vissa delar av ens liv faller ihop och familjen av stöttepelare befinner sig på andra sidan världen. Om det dock är något jag har lärt mig under mitt korta (intensiva) liv så är det dessa tillfällen som bygger en människa. Hur man reser sig när man fallit, vad man faktiskt lär sig av sina upplevelser (bra eller dåliga) och hur man låter andra människor påverka hur man ser på sig själv. Jag är det viktigaste jag har och utan mig funkar det inte. Därför har jag nu bestämmt mig för att göra det jag vill, ta hand om mig själv och se till att jag mår bra. Jag måste ha en stabil grund för att kunna bygga vidare med erfarenheter i livet. Och jag tror vi alla vet att jag kommer ha många fler såna.
Jag vill bara säga tack igen för att ni ständigt stöttar mig och tror på mig, även och speciellt när jag själv inte gör det. Som många har nämnt så kommer killar och killar går, men jag vill nog ändå inte ha att göra med dem som inte är värda mig, min tid och min energi. Jag har inte kommit över det som har hänt, det kommer att ta tid vill jag lova, men jag känner att jag har ett liv som är mitt. Ett lyckat studieliv och en personlighet som är den jag är. Det är alltid något och det tänker jag somna med ikväll.
Tro, hopp & kärlek!
God morgon El Diva!
För det första, kul att höra från dig, man började bli lite orolig (inte så att någon av oss måste skriva, men ändå!?).
För det andra, jag skrev visserligen att jag höll med Mumin och andra om mycket av det dom skriver, men inte den lila biten om att han inte var värd dig, för det vet jag av erfarenhet att man själv tycker, dvs. fram tills den andre antingen gör något dumt eller "bara försvinner"!!? I detta fallet måste det ju vara så att du tyckte mycket om honom och trodde att han var den rätte (kanske), men som jag skrev igår, inkubationstiden för hur man verkligen är som människa, visade sig inte förrän efter en viss tid och han kanske kände att, shit detta känns för allvarligt! (en inte ovanlig tanke hos den parten som vill, men inte lika mycket, eller att A (i detta fallet)bara inte ville lika mycket och kanske t.o.m anser att han (i sin lilla värld)har visat att han inte är redo att "binda" upp sig eller på annat sätt engagera sig i ditt liv och ville endast av köttsliga lustar hänga med dig!!?? El Diva, jag kan skriva löpmeter om saker och skeenden i förhållanden, bra eller kraschade sådana, men när man räknar in fåren till kvällen och märker att det saknas en, så är det lik förbaskat ditt "problem" och ditt liv och det är du som sitter inne med (delar av)svaren, svar, problemställning och kalkylerade risker är vad man har att ta ställning till då man, kär och galen ger sig i kast med vad man vid det tillfället anser vara den största händelsen sedan Hedenhösarnas tid och då är man inte den bäst eller mest begåvade matematikern!!! Då ser man ungefär fram till nässpetsen och kan bara se den andre och dennes skönhet och vitsiga skämt osv!
Nu försvann jag nog ut lite väl långt, jag tänkte på Lotta och hur vi träffades och allt det där...
Du skriver om "våra" visdomsord och att vi vet så mycket mer än du, eller nått sånt och det finns ju anledningar till att man vid snart 47 års ålder har varit med om ett och annat och inte bara en själv, nej kanske mer man har (som en hyfsat god lyssnare och tröstare) fått höra av andras kärleksproblem, så du har många år på dig att införskaffa/bygga upp denna kunskapsbank och då hoppas jag att det är mest andra som du ska stötta och ge en hjälpande hand till och inte att det handlar om dig...
En annan sak eller snarare detalj som jag snappat upp genom mitt vuxna liv och det genom mammor till våra barn kompisar, några i alla fall och kanske inte människor som vi umgås med heller men ändå en reflextion och den är faktiskt uttalat till mig vid flera tillfällen. Det känns lite svårt att skriva detta men va fan man lever bara en gång!?
Vad dessa kvinnor har gemensamt är att de har svensk bakgrund och har gift sig med män från andra kulturer, så som från Medelhavsområdet, och de har (lite skämtsamt sagt: jag vet inte varför jag inte gifte mig med en svensk kille så att man fått lite samarbete i hemmet och en likvärdig partner!?) Till saken hör att många av dem som hade barn på samma dagis vid denna tidpunkt, var män av den "sorten", dvs. som Magnus (och Tina)som är en pappa som tar mycket stor del av barnen och dessutom lagar de godaste rätterna osv. Sen fanns ju jag som (tror och tycker) att jag tar stor del i min familj och barnen likaså och flera andra med oss och då kanske det inte är så lätt att vara en man som inte ger fullt lika mycket till sin fru och sina barn... Vad vet jag!???
Nåja, detta var en parentes som inte betyder något mer än vad man kanske kan läsa mellan raderna, dvs. att svenska män kanske är mer trygga i sig själva eller är större och mer tofflar än macho-män från andra kulturer!!?? Det är ju tänkt att "kärran" ska hålla som en gammal Volvo Amazon, men att man sneglar lite åt Ferrarrin som står utanför...
Näää, nu måste jag sätta fart igen, annars blir jag ju aldrig klar med renoveringen och då får man på fanders av fru och barn, fast det skiter ju jag i, för jag é ju sååå macho!!??
Ha en underbar dag, när du väl vaknar till liv!!?
Favvo farbror´n!
Hallå!
Har folk gått i ide eller har dom bara svårt att få tummarna loss!!??
Hoppas att du mår bra och har det okay med allt?
Själv har jag fullt upp, kolla bloggen så får du se.
Kramar!
Favvo farbror´n
Jag vet inte... det kanske de har... hoppas pa att de atervander inom kort. Fast jag kanske inte kan rakna med overros av kommentarer nar det har varit lite tunnt pa bloggfronten aven fran min sida...
Har fortfarande mycket att gora sa jag aterkommer senare ikvall...
KRam och puss
Det kan vara så att hösten lägger sitt våta täcke över oss, med regn och rusk, och det är ju så MÖRKT.
Visst det är mysigt att kuraa o tända ljus, men man blir inte speciellt pigg av det, snarare slöare.
JAPP så är det jag längtar redan till våren......
Kram Josse
från K
Kerstin har nog rätt, det är så mörkt, så blött man blir så trött. Du får nog snart höra av fler bara solen tittar fram.
Kram vännen
Mormor
Soliga, om än något blåsiga, hälsningar från golfbanan, det var underbart!!!
Favvo farbror´n!
..Halllooo...boy are you all wrong...come winter is whenn we all sit and blog blog blog, because come summer, we all saw what happened last summer...ALL you Swedes just dissapeared, with all that ute live you take advanntage of come the light seasonn...so nno excuses dear folks...get back to the blogging you hear...
..only those that work are a little excused for being a bit absent now and then...
and now out to buy pumkins for carving...after all it's
HALLOWEEN...so look out for all those ghosts and goblins tonight...and what ever else you might encounter on the roads tonight...
Boo!
