Hjärtesorg och tankar!
Jag har tänkt en del på vad mumin skrev i en kommentar om att rannsaka sig själv och alla vem, varför och vad i varje förhållande och situation. Jag har funderat på om och hur jag skulle kunna göra det nu eftersom jag ändå tycker att det är en bra idé. Grejen är dock att det inte är riktigt lika lätt just den här gången. Det var inte så att vi bröt upp på grund av för mycket bråk eller otrohet, men jag ska faktiskt berätta vad som hände (så kan ni ju hjälpa mig att förstå det jag inte förstår, ni ser det ju med andra ögon.)
För 2 veckor sedan träffades vi och åt middag. Då var det första gången på lite över en vecka vi sågs. Jag hade haft mycket att göra i skolan och A hade haft stressigt med jobbet, sa vi hade helt enkelt inte fått ihop det. Allt kändes bra när vi väl sågs, om än lite stelt men det var inget jag alls la någon större vikt vid. Dagen efter skulle vi också ses men han kom aldrig utan lämnade mig att vänta länge i onödan. Fick inte tag på honom förrän flera timmar senare och fick då förklaringen "nej jag har inga missade samtal pa telefonen" som ursäkt. Det var sista gågnen jag pratade med honom, bokstavligt talat. Sedan dess har vi inte pratat. Det är som om han har försvunnit från jordens yta, slutat att existera. Jag försökte i flera dagar att få tag på honom och ringde alla nummer jag har och skickade flera sms, allt utan ett enda svar. Detta var 2 veckor sen och fortfarande inget. Jag har inget annat val än att anta att det är slut, att han inte vill träffa mig ellre vara med mig något mer.
Det som gör så ont dock är ju först och främst att vara kär i någon som inte tycker om en tillbaka. Olycklig kärlek tror jag att de kallar det. Men det som gör ännu ondare är att han inte har respekten för mig att berätta hur han känner, berätta att han inte vill träffa mig något mer, utan lämnar mig i en olidlig ovisshet. Fegt, omoget och elakt. Jag förstår bara inte vad som har hänt (om något har hänt), jag vet inte om jag har gjort något fel eller vad jajg har gjort. Varför kan han inte bara se hur bra jag är och inse vad det är han ger upp? Kan inte han se att det är han som förlorar på det här? Eller så är jag inte så bra och det är jag som förlorar. har kanske aldrig varit tillräckligt bra för honom. Det känns i alla fall så nu. Och jag har ju ingen aning om vad han känner eller tänker. Ingen som helst aning.
Jag vet att livet går vidare och att det finns fler fiskar i havet. Jag vet allt sånt och försöker tänka positivt. Det är han som förlorar något/någon bra och det är han som kommer att ångra det. Jag försöker verkligen att se det så och försöker att inte tänka på det. Grejen är den att jag helt enkelt inte kan sluta tänka på det just nu. Jag kunde väl åtminstonne fått något av ett avslut. Heller få ett enkelt "jag vill inte vara tillsammas med dig längre" än denna ovisshet och tystnad som jag har nu. Eller jag vet inte. Är detta bättre? Slippa få det i ansiktet... just nu vet jag faktiskt inte...
Att inte höra från honom i början gjorde mig ganska orolig. Något kunde ju ha hänt, men sen får jag reda på att han har skrivit och tagit kontakt med min roommte P. Några helt "vanliga" mail på facebook om allt och inget. Varöfr gör han så? Åter igen förstår jag ingenting. Känner mig både dum och ledsen. Vad är det jag missar i ekvationen? Vilken puzzelbit är det som saknas?
...here I was all set to head off to bed with my book and a varme dyna, as it really is cold up here in North country...and then there was your new news...
...now don't know if this will help or hinder, but what happened to you, actually happened to me, many many years ago, when I was 18, back in Finland...and here is the real crux...I still to this day, do not know what happened, nor did I ever see him again, but let me tell you, I was hurting, as he really was ,well perfect I thought , simpleton as I was...then and still is I guess...and here it comes the little seed that I have refused to see all those yeaars ago, but years later sorely had to admit to...we really were quite different deep down, and the subtle sign were there, here and there, now and again, but when in love, one usually wears blinders...he of course did not wear them...I did...and in retrospect i had to admit I was lucky nothing serious came of it, as should you my darling, because an asshole like that you would not like to be tied down to for what ever time...just look at my poor N...
...so literally spola ner honom i toaletten, walk out with a smile oh your face, and a clean slate...and if you do happen to meet up...just greet him, with "oh shit,look what the toilet spit up" ...
...but seriously..he does come across as a real looser...so be grateful...hey at least you got some use out of him, with all that "Ikea furniture putting together session"...eh...oh and do tell P, he is verboten to bring him into the apartment...hm, just a thought...could he possible be gay or by??????...not totally impossible you know...oh well, enough for tonight...my advise in the other columns still stand...specially the bit about farting sunshine...
Biggest Hug!
Som sagt Josse ibland kan man tro att kvinnor och män kommer från olika planeter.
Att inte höra av sig,inte svar på telefonen ,så behandlar man inte sina medmänniskor,oavsett om det är en kompis eller en kärlek.(Okej då kanske om man är 15-16 år och feg.)
Kram
K
Du Kerstin, det är nog tyvärr så att en del (i synnerhet killar/män) kommer alltid vara fega, oavsett ålder!!
Jag håller med Mumin i det hon skriver, men hinner inte utveckla mina tankar och så just nu, har lektion straxt, men jag återkommer i frågan var så säker!
Jag tänker inte alls vara speciellt mogen och förstående i det jag tänkter just nu och jag inser precis just i detta nu att jag förmodligen inte ska skriva vad jag tänkte. Men det börjar med 'va fan!'
Jag avslutar med att säga jag älskar dig och du är bäst. Synd för honom, verkligen!!!
Jag kommer snart!
Jag tänker inte alls vara speciellt mogen och förstående i det jag tänkter just nu och jag inser precis just i detta nu att jag förmodligen inte ska skriva vad jag tänkte. Men det börjar med 'va fan!'
Jag avslutar med att säga jag älskar dig och du är bäst. Synd för honom, verkligen!!!
Jag kommer snart!
Av någon anledning kom jag att tänka på ditt skratt. När du verkligen skrattar. Saknar det. Det låter så fint. Man måste lixom också skratta då.
Hej vännen! ber om ursäkt för mitt frånvarande på bloggen. (är dock inne varje dag, men jag vet!)
Vill börja med det Liza skrev. jag började le när jag läste det, det stämmer så bra. Man vill bara skratta.
Önskar att du kunde höra det vi hör i huvudet, så kanske du skulle bli glad.
Vet inte riktigt vad jag ska säga, men jag inte heller lust att vara mogen.
Allt dravel som man kan säga, som du påpekade. Mister du en, står tusen åter.....finns många fiskar i havet........Blahhhhh......ahhhh
Hur trött är man inte på att höra sånt när man bara vill vara ledsen.
Men vet du, även om du inte vet varför han har gjort så här. så är det han som förlorat.
Världens finaste tjej, bättre kan han inte få.
Skrattar jätte härligt, går till skolan i tofflor och en tjej som bara är bäst.
Jag skulle vilja ge dig en kram, en bamse stor kram!!!
Något roligt, vad önskar du dig i julklapp!!
Vi ska ju bara ge barnen, men du är min lillkusse så du räknas till dom. Eller hur! =)
Tänker på dig massor!!
Hej El Diva!!!
Jag é ledsen för att jag inte kommenterat detta inlägg mer än jag gjort, kan vara för att jag skäms för mitt släkte, dvs. för alla idioter till killar som är så förbaskat fega och inte vågar stå för sina egna åsikter och handlingar!!
Tyvärr måste jag säga att det inte är den första gången jag hör om dylika "separationer" och har varit i närheten av att själv göra en fegisavslutning, men det var andra bakomliggande orsaker och det blev inte så heller, men det kan vi behandla en annan gång...
Jag vet att OM man är kär, finns inga: - jag måste jobba över, eller har mycket på jobbet osv... Redan där har han visat att han inte vill, dvs. i min lilla "hempsykologbok"!! Jag har sett så många såna varianter att man skulle kunna skriva en bok om det, kanske inte så många men du förstår säkert vad jag menar!!??
Det är lika bra det som hänt (eller inte hänt!!??) för tänkt om ni hade hängt ihop betydligt längre och kanske t.o.m flyttat ihop, då blir allting mycket jobbigare, eller (som jag råkat ut för)om ni hängt ihop och kanske förlovat er osv. och han varit otrogen, då har man kommir ännu längre och känslor vuxit sig än större för sin partner, även om jag förstår att du har/hade mycket känslor för honom, har ni inte flätat ihop era liv mer än det ni har...
Jag håller med Mumin (känns som jag ofta gör det!?)
om vad man bör kunna göra i den andres sällskap för att båda ska känna sig hemma i ett förhållande osv. Man måste kunna se bakom smink och annan yttre fasad och det är inte alltid det lättaste och kan ta relativt lång tid för en del...
Nej, nu måste jag påbörja renoveringen av Sagas rum, annars är man till råttorna... Dvs när familjen kommer hem på lördag och rummet inte är färdigt!!
Kramar till dej, du underbara tjej!!
El Prof/favvo farbror´n
En annan sak jag kom att tänka på är att jag tror ganska många killar tycker det är jobbigt om tjejen är den som har mycket (mest) att göra och tjänar mer pengar än mannen osv. osv.
Jag har inga problem med att Lotta tjänar mer än mig, bara mer pengar in i familjen... Om än så lite, dvs. eftersom vi båda är lärare...
Pengar är inte allt, sitter precis och lyssnar på Wayne Wade (tror jag han heter!?) som bl.a sjunger: I wanna wake up with you... Det är ju det som är det viktiga, dvs. att man har varandra, oavsett lön, mängden arbete osv...
Kramar från du vet vem...
