diamante

Ni vet hur det är när man gör saker som är så bekanta att man känner sig hemma. Att fylla på Aromat är så för mig. Jag öppnar locket, klipper upp påsen, skakar om lite och börjar sen hälla. Jag blir alltid så nervös att det ska fyllas över kanten, att jag har fått den påsen som har för mycket pulver i sig. Det pirrar i magen medan jag ser innehållet närma sig kanten. Kommer kryddan hamna över hela bänken? Men så känner jag att det tar slut, precis när hela burken är fylld. Pirret släpper och lättnade lägger sig över mig. Allt är som det ska vara och jag känner trygghet i denna lilla stund.