diamante

Har precis kommit hem från en avskedsmiddag med min kära lägenhetskamrat Patrik. Vet inte om jag har berättat det men Patrik flyttar hem till Sverige på tisdag, vilket känns väldigt underligt. Inte minst för honom. Han har ett sommarjobb och ska börja plugga till hösten plus att han redan från första början planerade att bara stanna fram till sommaren. Även om vi visste att det var något som skulle komma så känns det väldigt sorgligt. Man har vant sig att ha varandra i livet och prata med och dela allt med. Det kommer dock inte att ändras bara för att han flyttar för vi kommer garanterat att hålla kontakten. Känns lite svårt att inte göra det, men att inte träffas varje dag kommer att bli en stor omställning.

Nu känner jag mig dock samtidigt lite exalterad över den nya svensken som ska flytta in. Han heter Oscar, 24 år, pluggar i Lund och ska praktisera på J.Lindeberg i sommar och det är därför han kommer hit. Det ska bli himla kul att träffa (och bo med) någon ny. Han ska stanna juni och juli så vi kommer att röja hårt i sommar. Har pratat en del med honom redan och han verkar vara en väldigt reko kille. Ser framemot att träffa honom.

Ligger nu i sängen med väldigt blandade känslor. Ledsen för att Patrik ska flytta men samtidigt exalterad över att få bo med någon ny. Jag känner dock att jag lutar mer åt det första. Usch, jag vill inte alls tänka på att säga hejdå, att inte träffas på ett tag och att inte ha den närheten som vi faktiskt har haft. Men men, everything happens for a reason och även detta kommer att bli bra. Den känslan tar jag med mig in i John Blunds värld. Hoppas att ni har haft en bra helg!

XoXo