När man är ute på djupt vatten är det klokt att hålla munnen stängd!
Jaha, då var man ensam igen... på riktigt. Nu är lillen på planet till Sverige och jag sitter här i min ensamhet. Jo, visst känns det lite tomt utan hennes söta tryne och ljuvliga skratt. Men vi ses snart (!) igen... till jul om jag inte räknar fel. Här spöregnar det som aldrig förr och sitter inne och pluggar. Nu är det bara att återgå till vardagen igen med allt vad det innebär. Lite shopping har vi dock hunnit med under dessa veckor. Tänkte att jag kanske ska lägga upp lite bilder nån dag. Kanske till och med senare idag, om jag hinner förståss.
Varför finns här inget gott godis som man förtjänar efter en lång dag av avsked och studerande... i regnet? Jag vill bara mysa framför en film så där som man ska göra på söndagar, men hinner man inte så hinner man inte....
Skepp ohoj!
Ja du Josse...kusinen hon tänkte åka hem en dag tidigare och systern åker en dag senare...jag undrar hur det blir för oss när vi kommer. I morgon åker jag till Väddö, sista semesterveckan. Jag var hos mormor i dag, och hon är faktiskt ganska pigg, dock är hon ju svag i benen och så... men det kommer nog att ordna sig med tiden
Kram
Åh! Åh va söt hon är på sista bilden! hihi
Underbart att höra hur bra ni har haft det med varandra, det värmer ett fadershjärta.
Kram
Peter
Vi håller också på med avsked, från Italien. Idag bär det av tillbaka till Sverige. Helt okej att komma hem till hus och trädgård fast vi kommer sakna värmen.
Sista kvällen spenderade vi i Milano. En fantastisk katedral och en häftig galleria med en massa butiker. Tur att det var söndakväll så det bara blev fönstershopping :-)
Puss puss!
Ps. I morgon börjar allvaret för mig också.
