diamante

Oj oj oj, ta mig här ifrån. Har nog med säkerhet aldrig ätit så här mycket i hela mitt liv. Det har varit en underbar Thanksgiving med hela familjen Smith. Vet inte hur mycket ni vet om Bobs familj men en sak ska jag berätta för er och det är att dom är hur många som helst. 9 syskon, 10 000 barn och några barnbarn på det. Bestämde mig tidigt för att strunt i att försöka lära mig alla namn och istället koncentrera mig på att ha trevligt, och det var ingen svår uppgift. En mer öppen, härlig familj får man leta efter (våran inte inkluderad såklart).

Nu har vi kommit hem igen och sitter som två döda sillar i vardagsrummet. Jag har barikerat soffan och Mumin sitter i sin fåtölj. Vi har tänt en brasa, kollar på Ensam Hemma och försöker andas. Mättheten står mig upp i halsen och jag kan svära på att min magsäck har vidgats säkert 10 cm. Minst! Men vilken måltid sen. Inte fancy pancy eller upscale, bara väldigt mycket och väldigt gott. Min första, riktiga Thanksgiving måltid och den kändes lika traditionell som jag hade hoppats. Det var kalkon, gravy, stuffing, potatismos, röror, pajer, salader, pasta, mer röror, grönsaksblandningar, sötpotatis gratäng, sötpotatismos, squachgratäng, marsmallow-ananas-gräddvisp, frukt, äppelpaj, berrypaj, ricottapaj, glass, madelkakor mm. Tror att jag fick med det mesta men för att bättre ge er en bild: