diamante

Okej här kommer en update på vad som har hänt den senaste tiden. Det var ju ett tag sedan jag bloggade på riktigt. Men okej, jag tog semester och så gjorde även bloggen (den kom i alla fall ikapp på slutet). De senare dagarna på Sverigevistelse kantades av solning, pick nick, middag med pappa på Djurgården samt utgång med kusin L. Fan va kul vi hade den kvällen!

 Här är vi förresten. Bilden är lånad av Kusin L.

I alla fal så kändes det rätt tungt att faktiskt åka tillbaka till NY och hoppa in i vardagen igen. I början saknade jag det otroligt mycket, men på slutet hade jag nästan glömt bort det lite. Det var i alla fall lika svårt den här gången att lämna päronen med vetskapen att vi inte syns på väldigt länge. Det blir ju inte heller roligare när man vet att man har en lång och tråkigt flygresa framför sig. 

Jag som vanligtvis brukar vara ganska duktig på att flyga och då speciellt sovaandet på plan. Jag tror att det är för att jag är kort och nästan kan lägga upp benen på det lilla bordet framför mig. Den planen skulle dock inte lyckas den här gången. Jag flög ju på dagen. Förmiddagen för att vara exakt. Skitjobbigt, men jag lyckades sova 2 ynka timmar innan lunchen serverades. Efter det lämmde jag 3 filmer, en cola light och en godkänd apelsin efterrätt och mådde faktiskt rikgit bra då de samtidigt berättade att temeperaturen i New York var 29 grader. Denna känsla skulle visas sig inte bli långvarig.

Vi landar lugnt och säkert på Newark Airport och allt är som det ska. Tror jag. Vid pass/pappers kontrollen visar det sig att jag har glömt ett viktigt litet på klistrat pappers kvitto och bli därför förd till förhör i ett bakomliggande kontor. Great tänker jag då allt jag vill är att ta min väska, åka hem, packa upp, äta middag och sova. Men det skulle ta bra många timmar innan det hände. På kontoret blev jag förhörd av två jätte män som skrev och svor omvartannat. De klagade på att jag slösade på deras tid, min egen tid och deras tid lite till. Sedan fick de med att jag var totalt odulig, att jag egentligen inte förtjänade att vara i landet, att jag aldrig mer kan litas på med viktiga papper och att jag var korkad. I över 1 timme fick jag sitta där inne och när jag väl kom ut var jag så skakis och ledsen att jag höll på att gå in på herrarnas toalett. 

Jag hämtade mig från det ganska snabbt då jag inte ville något hellre än att ta min väska och åka hem, men åter igen var det inte lika lätt som jag hade hoippats. Eftersom jag hade suttit så länge på kontoret hade personalen tagit min väska från bagage bandet och transporterat den till en annan terminal. Fast ssen hade de inte det, och jag hade åkt dit i onödan. Sedan fick jag bara en väska, den andra var på väg till Atlanta, fast sen efter 2 timmar fann jag min väska tillslut. Vid det här laget var jag fysiskt trött efter allt springande mellan terminalerna och inte minst mentalt utmattad av allt som skett. Jag var så borta att jag inte ens såg att min bussbiljett (som jag köpte på väg till väskupphämtningen) hade gått ut och jag var tvungen att köpa en ny. Då brast det för mig och tårara kom. Jag hoppade in i en taxi, packade upp när jag kom hem och somnade kvart över 6, utan middag eller tandborstning. Gisses vilket mottagande.

Idag har jag i alla fall tagit mig i kragen, gått till skolan igen, köpt nödvändiga skol-saker och bestämmt mig för att inte träna då jag fortfarande känner av dunder förkylningen. Det har varit en väldigt intressant vecka som jag hoppas slutar lugnare. Jag har inte frågat henne än men jag hade hoppats på att åka upp till Mumin i Boston. Håll tummarna att hon säger ja!