diamante

Detta tjat om bilder på lägenheten. Jag förstår att ni är nyfikna och vill se hur fint jag bor, men då måste ni förstå mig att jag vill att det ska vara perfekt innan jag tar och lägger ut bilder. Jag lovar att det kommer ske inom en väldigt snar framtid. Jag vill bara att det ska se bra ut. Men då kommer det även före och efter bilder för er att njuta av och kommentera bäst ni vill.

Här kommer lite andra bilder från de sista dagarna med mamma. Hon har som sagt åkt hem nu och jag är olycklig i hjärtat. Det var otroligt tufft att skiljas men vi får tänka på den underbara veckan vi har haft. Vi ses ju till jul och hörs ju nästan varje dag. Jag längtar redan tills nästa gång.

Här är Central Park bilder och bilder från Metropolitan Museum of Art (som ligger i parken). Större Museum får man leta efter!

















 Greek-Roman Art





 





 Jackson Pollack! En favorit!

 Pablo Picasso. Det fanns mycket modernare konst så som Picasso, Matisse, Monet, Manet och Pollack. Många som jag gillar!

Fan, varfor ar det alltid sa att jag ska fucka upp min egen hjarna nar det ar som bast? Finns det nagon oskriven regel i Josephine Woll- regleboken som jag inte ar medveten om? Nar jag sa duktigt strukturerar upp mitt liv och allt vad det innebar sa finns det anda nagot som ska komma fram och vara det vilda, okontrollerbara. Att hjarnan och tankarna ar vilda ar val bra for att halla fantasin igang men hur kul ar det nar fantasin tar over och jag blir paranoid istallet? Sjalvklart sa sa forsoker jag se allting positivt hela tiden och alla som kanner mig vet att jag sallan ar ledsen eller sur, men inom mig kan jag tanka de negativa och trakiga. Jag forbereder mig alltid pa det varsta och mest negativa for att pa nagot satt skydda mig sjalv fran att bli besviken. Om jag redan stalt in mig pa att fa tummen ner sa kommer det inte att gora lika ont nar jag val far det. Fraga mig inte, for jag har ingen aning om nar denna negativa egenskap utvecklades men jag vet att den tyvarr tar over ibland, speciellt nar det mesta runt omkring ar positivt.

Jag ar en mastare pa att vrida och forvranga ord. I en diskussion kan jag oversatta folks ord och meningar till precis vad jag vill och ofta valjer jag detta sjalv, lite sa att det ska passa min redan kreerade tanke om vad personen ska saga/tycka. En uppenbar och sjalvklar sak kan jag vrida till att bli nagot helt annat bara for att jag pa nagot plan redan bestammt att det ska vara pa det sattet. Det har egentligen ingeting alls att gora med vad personen faktiskt sager eller tycker. Tva vags kommunicationen ar som bortblast och det ar helt plotsligt jag med mig sjalv.

Pa senare tid har jag aven borjat vrida folks agerande efter mitt eget inre. Vad nagon gor (eller annu varre inte gor) vrider jag ocksa sa att det passa mig. Jag kan ta en vanlig situation och analysera sonder den bara for att jag vill ha ett svar. Svaret som jag sedan far fram har ofta inte alls nagot att gora med vad som faktiskt hande eller vad som var den bakomliggande orsaken till agerandet. Allt for att forbereda mig sjalv pa det varsta sa att besvikelsen inte ska bli for stor.

Ar detta att vara paranoid? I sa fall ar det jag, i ett notskal och ska da borja packa for en flytt till Paranoid City!